Personliga berättelser!

Stefan 39 år

Jag är normalt inte med på intervjuer. Men på detta sätt vill jag uttrycka min tacksamhet att jag har varit delaktig i Trappa Upps behandling. Det har hjälpt mig att förändras genom att lära känna ”normala” drogfria människor som lever efter de tio buden i Bibeln. Mitt tidigare liv har varit kantat av missbruk, kriminalitet och våld, men på Trappa Upp känner jag mig trygg och älskad. Jag har nu varit drogfri i två år och Trappa Upps vänliga bemötande, att alltid mötas av ett leende och få stöd och uppmuntran, har betytt mycket på vägen. Jag känner som om jag satt in 10 kr men fått 1000 kr tillbaka!

Christian 28 år

”Jag har funnit en god gemenskap på Trappa Upp, där jag vågat öppna mig och prata om jobbiga saker. Har fått en bättre självkännedom och min självkänsla har ökat. På Trappa Upp har jag blivit bemött med kärlek för den jag är. Genom min tid på Trappa Upp har jag också fått en personlig tro på Gud.”

Anders 49

Jag heter Anders och föddes i Västerås för snart ett halvsekel sedan.Jag började dricka alkohol i dom yngre tonåren, det var gott med en whiskeyslatt på morgonen innan jag gick till skolan, jag vaknade till och blev för det mesta på gott humör rasande fort. I femtonårsåldern började jag mer regelbundet att supa mej full på mellanöl, i början spydde jag och mådde dåligt. I samma veva började jag röka hasch, det var kul, jag fick dom mest underliga idèer, musik lät dubbelt så bra. Efter ett par år var det inte skoj längre, hela världen var grå och jobbig,det föll mej aldrig in att det berodde på mitt ölande och haschande, då kom tjacket som en räddande ängel. Allt blev fullständigt underbart under tjackrusen. I 20-årsåldern började jag injicera ,då spårade det ur fullständigt. Jag gav upp mitt arbete för att kunna knarka på heltid, jag försörjde mej på socialbidrag och småstölder. 1986 gick jag in i behandling på Vallmotorpstiftelsen,med gott resultat. Jag var där i 18 månader. Efter behandling började jag dricka så smått, jag skötte det bra med diciplin, jag trodde jag var botad. Efter ett par år var jag med i en löst hållen gruppering där jag i princip hade gratis tjack. Jag träffade en vacker kvinna som ville leva med mej om jag inte knarkade.Det var lätt för mej att välja. Det blev några bra år ,men gradvis började jag missbruka. Min fru började tröttna . Hon började också dricka och röka på mellan varven. Hon tyckte det var skönt när jag tog tjack på festerna, så jag inte blev full och ofredade grannfruarna, eller spöade folk som jag trodde flirtade med henne. Naturligtvis så sprack det hela. Det var rätt skönt för då kunnde jag börja skjuta tjack igen. Dom senaste 14 åren har jag varvat tjack med alkohol. Varit nära döden fler gånger än jag vill veta om. Mina vänner dog till höger o vänster, jag hade inte ens förhöjda levervärden. I efterhand så fattar jag att det är min tro som räddat mej. Hösten 2008 började jag på 1 Trappa upp, ganska så sliten. Men jag har tagit till mej 12-stegsprogrammet och utvecklat relationen till den högre makten. Idag kan jag identifiera mina rädslor och gå emot dom, jag vet att jag aldrig kommer att bli kvitt beroendesjukdomen,och jag kommer alltid att behöva gå på NA-möten för att hålla sjukdomen stången. Jag har betalt ett högt pris för mina erfarenheter, men har tagit mej ur eländet relativt helskinnad. Och jag upphör aldrig att förvånas att så många fortfarande tycker om mej, dom har trott på mej, när jag själv har tvivlat. Jag har fått tillbaka min livslust och nyfikenhet. Som det känns nu, så stannar jag kvar på den ljusa sidan av livet ett bra tag till.

Svante  38

Trappa Upps koncept är väldigt bra. Att kunna gå en öppenvård i samma stad som man varit aktiv i sitt missbruk. Erfarenheten i personalen känns trygg och trovärdig. Jag har utvecklats som människa i den miljön som TU skapat. Gruppdynamiken gav mig utrymme att våga visa vem jag ville vara utan droger. Om jag skulle rekommendera en öppenvård till någon skulle det vara denna.

Jane 52 år

Det är en total förändring, min livsstil är ny. Jag har fått en massa kunskap, jag kan sätta ihop känsla med ord och förmedla det till andra människor. Jag är säkrare som person när jag kan förmedla budskap och sinnesro. Jag behöver inte ha bråttom. Jag duger som jag är. Jag har fått förstånd att se att jag har alla möjligheter att göra annat än det jag gjort innan. Jag är inte rädd för så kallade ”normala människor”, jag har ett värde själv och lika accepterad som ”Svensson”. Det här är en bit, hur jag kan gå vidare med kunskaper, jag är orädd att prova nya saker, har stor nyfikenhet, en vilja att prova på och få vara med om saker jag inte provat på innan. Jag har upplevt familjeband, jag betyder något, jag är viktig för mina barn. Jag har alla förutsättningar, som vilken människa som helst. Mina mål är att fixa vardagen, en bostad där jag trivs, kunna välja bostad och jobb. Att ta ett beslut som gynnar mig, inte ta det första bästa. Det är viktigt att jag tar vara på min egna vilja.
Det är vad jag är i dag. Jag har ett halvt liv kvar i alla fall. Den högre makten, min tro är ett skydd och det skyddet har ett gott syfte. Jag tar en sak i taget, bara för i dag, det viktigaste först. Lev och låt leva. Delningar och speglingar är viktigt, ärligheten från deltagarna och personalen på Trappa Upp. Jag har en tro på att det går att förändras om man har viljan. Personalen ignorerar inte små bekymmer, man känner sig viktig. De ser det jag behöver, lyhörda framförallt. De hjälper till så gott de kan, de kan för det mesta allt. Det ger mig en mättnadskänsla. Jag går aldrig undrande härifrån, eller utan en lösning på problemet och det är jätteviktigt. Trappa upp ger mig mitt nya liv.

Anna 25

Jag rökte på för första gången när jag var tretton år och det var i USA. När jag kom hem var det som en öppen flod till att testa andra droger. Jag började jobba på restaurang, drack under och efter jobbet för att lugna ner mig. Jobbade och festade i princip varje dag. Sedan träffade jag en kille och vi flyttade ihop. Han var ”finpundare” och alla pengar gick till det. När han var otrogen, fortsatte jag att röka och ville att dagarna skulle försvinna. Jag träffade en ny fin kille, men jag kunde inte hantera relationen. Jag hade självmordstankar och vaknade en dag upp på sjukhus. Mina kompisar tog med mig på NA möte, men jag hade inställningen att jag inte var lika sjuk som de andra, så jag fortsatte att umgås med folk som hade röka och rökte för att dämpa ångesten. Jag rökte efter jobbet, det var moroten. Jag var en ”inne” människa på Avenyn, drack gratis, shoppade nya kläder och hade destruktiva förhållanden.

Min kompis ringde socialtjänsten och berättade min historia. Men jag var i min bubbla och tyckte inte att jag var beroende. Socialassistenten föreslog Trappa Upp och jag fick komma på ett slags studiebesök. Jag fastnade för det direkt; ”Det är här jag ska vara”. Det tog säkert två månader innan jag kunde acceptera att jag var beroende. Jag hade nog inte levt i dag annars. Bittan är ändå Bittan, min extra mamma. Det hade inte varit samma sak på ett annat ställe. Jag har fått lära mig av mina misstag. Bittan har varit ”hård” med regler och det har jag behövt. Innan tog jag inte ansvar för konsekvenserna och mamma sopade upp efter mig. Det är en skön sammanhållning på Trappa Upp och nu har jag fått smaka på livet utan droger och det är mycket häftigare.

Janne 35 år

Jag har aldrig känt mig så trygg som första gången jag kom till TrappaUpp.
Kände en enorm värme.
Min självkänsla har stärkts och jag vågar tro på mig själv nu.
Har lärt mig massor om mig själv under tiden här på TrappaUpp och tycker mycket om personalen.
Men det största för mig är framförallt att jag har en tro på mig själv vilket också lett till att mitt självförtroende har stärkts.
Rekommenderar varmt TrappaUpp för andra som behöver hjälp.

Andreas 26 år

Jag har fått ett värdigt liv och så är jag en helt annan person idag.
Förut var jag aggressiv och mitt liv handlade bara om droger och kriminalitet.
Nu är jag lugn och ödmjuk.
Jag får träffa mig son idag som jag inte fick när jag var aktiv i mitt missbruk.
Jag har aldrig i hela mitt liv haft ett jobb och idag skall jag ut i praktik.
Mitt liv har tagit en tvärvändning där jag också har fått en tro på köpet:)

Patrik 26 år

Trappaupp betyder allt för mig.
Utan T.U så hade jag inte hittat medlen att ta mig ut, så det har betytt jätte mycket för mig.
Jag har hittat nya vänner utanför min egna innersta krets och jag vågar att släppa in människor i livet som jag aldrig vågat innan.
Nu skall jag snart börja att arbetsträna och förhoppningsvis till våren så skall jag studera.
Jag har också blivit rökfri med tillämpningen ”Bara För Idag” metoden.

Anna

Det första som jag får till mig är ordet tacksamhet. Tacksamhet till att jag idag kan göra något så enkelt som att andas, när min andning var det enda jag ville avsluta efter all sorg utav tappad barndom, ångestfylld ungdom och en vuxen människa fylld utav så mycket självförakt och hat. Jag kunde aldrig tro att jag kunde få skratta igen efter mina barn och mans bortgång samt att min enda son vid livet blev omhändertaget utav de sociala. Jag trodde att jag nått min personliga botten minst 100 gånger om men aldrig tyckte jag mig hitta det där som alla andra pratade så gott om. Du vet, tro, hopp, kärlek och att inte vara ensam mer. Det var något för alla utom mig tills jag en dag tog ett återfall efter gått på vita knogar i över 22 månaders drogfrihet. Jag hade visserligen ett arbete och jag var på väg att få hem min son samt att jag har en pojkvän (mitt liv på den tiden mättes i status, prestige och yta) men det höll inte speciellt länge och när min kille gjorde slut så var mitt återfall ett faktum.

Det var också strax efter mitt återfall som jag kom till Trappa Upp. Jag minns inte så mycket utav den första tiden men jag minns min första träff med Farzin i köket och den ofantliga värmen jag möttes utav. Det var en famn utav värme som jag aldrig någonsin innan bemötts utav, också första gången som jag kände någon slags gnista utav det där alla pratat om på mötena.
Ni tände en gnista utav tro, hopp, kärlek och att känna sig sedd och det är något som bara växt starkare i mig och idag så har jag förstått att min högre makt funnits vid min sida hela mitt liv. Att han hållit mig handen på så många sätt utan att jag tidigare sett det.
Nu vet jag att han inte bara han håller mig stadigt i handen och fyller mig med tro, hopp och kärlek utan också att jag aldrig mer behöver känna mig ensam.

Jag tackar Gud, varje dag för Trappa Upp och alla fina själar som jag mött och som arbetar där. För utan deras villkorslösa kärlek så hade jag aldrig stått där jag står idag.

JAG ANDAS. OCH JAG ÄLSKAR DET. TACK!!!

Hem